Männen bakom spinalanestesi
Ögonläkare Karl Koller (1857 – 1944) låg bakom idén om att injicera kokain i mänsklig vävnad.
År 1884 beskrev Koller för första gången teorin om hur dåtidens kokain kunde injiceras i mänsklig vävnad och på så sätt uppnå analgesi, dvs bedövning. Han arbetade ihop med sin kollega Sigmund Freud, som tidigare forskat om kokain som smärt-dödare. Det var dock Koller som förstod kokainets egenskap att bedöva vävnad. Därför brukar man säga att Karl Koller är hjärnan bakom spinalanestesi med hjälp av kokain.
Kirurg William Halsted (1852 – 1922) som tillsammans med kirurg Richard Hall påbörjade injicering av kokain i mänsklig vävnad.
Halsted läste Karl Kollers rapport om kokain som smärtdödare och fick då idén att testa detta experiment flertalet gånger på sig själv. Experimentet lyckades men Halsted utvecklade ett starkt drogberoende. Han skickades till ett behandlingscenter i syfte att avvänjas från kokain, men detta kom endast att leda till ett nytt beroende - nämligen morfin.
I slutet av 1800-talet visste man inte att morfin likt kokain är starkt beroende-framkallande.
Neurolog James Leonard Corning (1855 – 1923) injicerade kokain intratekalt (i hjärn-hinnan) i en hund vilket bedövade hundens bakdel.
Corning använde en mycket hög dos kokain - mer än vad som egentligen behövs vid analgesi. Man kan utifrån de anteckningar som skrevs i samband med experimentet förstå att Corning i själva verket utförde en epiduralbedövning. Han injicerade kokain i området för epidural-bedövning och inte i subaraknoidal-rummet, dvs området mellan mjuk och hård hjärnhinna.
Kirurg August Bier (1861 – 1949) utförde år 1898 den första planerade spinalanestesin hos en människa.
James Leonard Corning kan räknas som den första att injicera lokalbedövning i hjärnhinnan, men då han placerade nålen fel så utförde han istället epiduralbedövning.
August Bier injicerade 15mg kokain i ryggraden hos en patient med allvarlig tuberkulos och inflammerad fotled. Mängden kokain var precis lagom för att mannen skulle vara vid medvetande utan att känna smärta. Operationen lyckades och mannen återfick full känsel.
Bier utförde operationen på totalt sex försöks-personer och resultatet var lyckat. Patienterna drabbades av svår post-spinal huvudvärk men detta avtog efter ca en vecka.
Spinalanestesi används främst i samband med förlossning där planerat kejsarsnitt eller akut kejsarsnitt är aktuellt. Fördelen med regional bedövning, dvs lokalbedövning, är att patienten kan vara vaken och vid fullt medvetande under hela operationen. Utöver kejsarsnitt så kan man också använda sig av spinalanestesi vid operation i nedre delen av kroppen, exempelvis vid ljumskbråck eller liknande skada med samma svårighetsgrad där sövning inte är nödvändig.
Vid utförande av spinal placeras patienten i antingen liggande eller sittande position. Det är mycket viktigt att tvätta och sterilisera ryggen innan injektion eftersom att bakterier annars kan ta sig in i nålöppningen och orsaka infektion i hjärnhinnan. Nålens punktionsnivå är mellan diskarna L2 och L3 eller L3 och L4. Efter cirka 10 minuter kan man räkna med att patienten är fullt bedövad och ingreppet kan påbörjas med säkerhet. Eftersom spinalanestesi är en nervblockad så hämmar man tillfälligt nerv - och smärtimpulser.
Den allra största skillnaden mellan spinal - och epiduralbedövning är att nålen placeras mellan olika kotor o ryggen. Som tidigare nämnts är spinalbedövning (spinalanestesi) mycket användbar vid förlossning där kejsarsnitt är aktuellt då patienten kan vara vaken under hela ingreppet. Epiduralbedövning är också en form av lokalbedövning som även den tillåter patienten att vara vid vaket tillstånd utan smärta. Däremot är spinalbedövningen att föredra vid exempelvis ett akut oplanerat kejsarsnitt då denna börjar verka fortare än epiduralbedövning. Läkaren avgör vad som är bäst utifrån patientens förutsättningar samt hur mycket tid som krävs för att utföra och fullfölja ett ingrepp.
Samma typ av nål används vid både spinal - och epiduralanestesi, men skillnaden är att en plastslang kopplas på nålen vid en epiduralbedövning. Även placering av nål mellan ryggkotor samt djup har betydelse för vilken typ av bedövning som utförs.